Att möta ungdomar i drogfrågor

Under cirka fyra års tid har jag svarat på tusentals anonyma frågor om alkohol och andra droger från barn, unga och vuxna i deras närhet. Frågorna handlar om drogområdet, men deras olika innehåll och vinklar gör att det inte alltid går att leverera ett svar på just det personen frågar om. Och det behövs sällan. Ofta räcker det med att reflektera, problematisera, väcka nyfikenhet och ge hopp för att kontakten ska ge något.

Erfarenheterna från Drugsmart har gett upphov till vissa reflektioner som jag vill dela med mig av. Det händer återkommande att jag hör hur vuxna uppmanas skaffa sig olika expertkompetens för att kunna möta barn och unga i olika frågor. Det handlar då inte bara om drogområdet utan även om psykisk ohälsa, porr, gaming etcetera. Det är både orimligt och – vill jag mena – inte heller önskvärt.

Jag vänder mig inte emot viss kunskapsinhämtning inför ett viktigt samtal och vi har alla olika behov. Det jag vänder mig emot är att expertkunskap ibland framställs som avgörande för viktiga mellanmänskliga möten runt vissa frågor. Men det är viktigare att hålla koll på vad man vet och inte vet i ett samtal där kunskapen i slutändan ändå inte är det väsentliga. Vi får inte glömma att många av våra beteenden främst har känslomässiga kopplingar – inte förnuftsmässiga som vi gärna vill tro. Det kan också vara svårt att skilja kunskap från tyckanden vilka lätt grumlar samtalsmiljön och riskerar att förvandla samtalen till hetsiga och separerande debatter.

I dagens Sverige ser jag det som mycket viktigt att värna mellanmänskliga relationer. Det kan vara värt att påminna om basala värden i att se, lyssna och att ge tid för reflektion. Att skjuta upp ett viktigt samtal av rädsla för att låta okunnig kan vara förödande. Istället kan vuxna ge unga erfarenheter av att det går att mötas och dryfta frågor utan att ha alla svar klara emellan sig. Det är snarare frågorna som är bränslet i ett mellanmänskligt möte; inte svaren. Ett svar kan levereras på en enda sekund varefter parterna riskerar att förlora intresset för frågan och mötet. Om frågorna ges mer utrymme väcks snarare nyfikenhet och lust till inre utveckling. Om sådana samtal präglas av några delar respektfullhet, värme, nyfikenhet och omtanke kan de få relationer att växa.

För många vuxna är det svårt att hantera ungdomars frigörelse. Samtalsklimatet riskerar att försämras i takt med att ungdomarna separerar sig och prövar nya uttryck för sin identitet. Här är det vanligt att vuxna blir rädda och ängsliga. Tillbringas det inte lite väl mycket tid på rummet? Varför är allt plötsligt tråkigt? Kan det vara så att min ungdom använder cannabis? Samtalen utgår kanske snart från olika antaganden och beskyllningar vilka återkommer i en negativ spiral.

Det är nu det är lätt att lockas av budskap som spelar på vuxnas rädslor. Personer som pratar cannabiskonspirationer, förvränger statistik och målar skräcktavlor som stämmer med många vuxnas djupaste farhågor. Vem tackar nej till erbjudanden om retoriska slagträn i form av argumentations­guider kring cannabis i det läget? Även vuxna är känslo­mässigt drivna i grund och botten.

Så vad föreslår jag då? Jo, genom ett bra samtal med en viktig person kan intresset för något destruktivt stävjas helt utan att någon speciell kunskap lagts fram. Det kan vara en stor sak för ungdomar att känna sig sedda och hörda i samtal och få upptäcka hur viktiga vuxna finns tillgängliga, bryr sig om dem, tänker på dem och vill dem väl. Kanske når ungdomen insikter när hen hör sig själv och den andre reflektera och låter sig uppfyllas av varma känslor som samtalet framkallar. Dessa viktiga samtal kan gärna äga rum mellan ungdomar och vuxna som har olika kunskap om ungdomen och dess erfarenheter från livet. »Vanlig« kunskap om en ungdom kan vara ovärderlig att utgå ifrån när oro uppstår men det är något som ofta negligeras i förhållande till mer trendiga insatser och olika experter.

Med »vanlig« kunskap menar jag att veta vad ungdomen behöver när hen känner ilska, sorg, ensamhet och tristess tillsammans med kunskap om vad ungdomen tycker om, vad som gör hen avslappnad och vem hen vänder sig till när allt känns svårt. Vad tänker ungdomen om sitt förflutna, om sin nuvarande situation och om sin framtid? För den som inte vet det här, men är genuint nyfiken väntar en givande, spännande och utvecklande tid. I sökandet kommer den vuxne att närma sig ungdomen samtidigt som oron kan minska eller ta tydligare form. Därefter kan man gå vidare i andra samtal, samarbeta och söka hjälp för något om det visar sig behövas.

Stå trygg i din vuxenroll – du behöver inte bli expert. Ha öppna och nyfikna men respektfulla samtal med ungdomar och sök hjälp om så behövs.