Forskning Tobak

Senare rökdebut under 2000-talet

Under 2000-talet har rökningen minskat i hela befolkningen och inte minst märks minskningen bland niondeklassare i CAN:s skolundersökningar. Skolundersökningarna visar också tydligt att elevernas rökdebut senarelagts under det nya millenniet.

År 1997 förbjöds tobaksförsäljning till personer under 18 år i Sverige. Vid den tidpunkten rökte omkring en tredjedel av Sveriges niondeklassare.
Någon märkbar effekt av förbudet, i form av en minskad andel minderåriga rökare, gick inte att notera under de allra närmast följande åren. Vid millennieskiftet och under 2000-talets första två år var det fortfarande ungefär en tredjedel av niondeklassarna som i CAN:s enkäter svarade att de rökte ibland eller dagligen/nästan dagligen.

Sedan dess har rökningen emellertid minskat kraftigt bland niondeklassarna i Sverige och troligtvis har åldersgränsen tillsammans med andra insatser mot tobak bidragit till minskningen i ett längre perspektiv. År 2001 gjordes varningstexterna på cigarettpaketen avsevärt större och år 2002 infördes ytterligare restriktioner i tobakslagen. Från och med detta år blev den som säljer tobak skyldig att anmäla det till kommunen och kommunen gavs rätt att ta ut en avgift för sin tillsyn över tobakshandeln. Det blev med andra ord lättare för kommunerna att utöva tillsynen och 2002 var också det år då minskningen bland niondeklassarna började ta fart.

Andelen rökare och alkoholkonsumenter i årskurs 9 och gymnasiets år 2, 1974–2015

Utöver politiska restriktioner och insatser rörande tobak har emellertid också andra samhälleliga och sociala förändringar sannolikt haft betydelse för rökningens minskning. Dels kan övergripande hälsotrender och trender kring annan drogkonsumtion hänga samman med rökningens utveckling och dels kan förändringar i populär- och ungdomskulturen spela en avgörande roll. Innan fler av de större tobakspreventiva insatser som 2000-talets hittills fört med sig beskrivs, kan det vara värdefullt att påminna sig om den kontext utvecklingen skett i.
Samtidigt som andelen rökare minskat bland niondeklassarna har också andelen elever som druckit alkohol minskat dramatiskt. Historiskt sett har alkoholkonsumtion och rökning varit beteenden som samvarierat i viss utsträckning (se figur). Den minskade rökningen kan med andra ord vara en del i en bredare trend av minskad droganvändning.

Andelen barn och ungdomar i åldrarna 5–24 år med utländsk bakgrund har ökat från omkring 15 procent vid 2000-talets början till drygt 20 procent de senaste åren (SCB 2016), vilket också kan ha påverkat ungdomars vanor och förhållningssätt.

Därtill har ett antal förebyggande insatser initierade från flera håll genomförts under denna period, då det också talats om en allmän växande hälsotrend i samhället.

Samtidigt har den digitala tekniken utvecklats på ett sätt som varit näst intill revolutionerande för människors möjlighet att ha kontakt och socialisera med varandra. Samma år som åldersgränsen för tobaksförsäljning infördes, 1997, hade tio procent av Sveriges befolkning (över 18 år) tillgång till internet i sina hem. Tre år senare (år 2000) var det mer än halva befolkningen (51 %) som hade detta och vid den senaste mätningen 2014, hade nio av tio personer i befolkningen (91 %) tillgång till internet hemifrån (iis 2015). Detta har inneburit omvälvande förändringar för såväl populär- som ungdomskulturen i stort. Möjligheterna att tillfredsställa sociala behov och hitta såväl nya sysselsättningar som vänner och partners, kommunicera, uttrycka- och testa sin egen identitet och ta till sig nya trender och influenser har genom den digitala utvecklingen ökat explosionsartat.

Detta har öppnat för nydanande idéer och företeelser på många områden. Både när det gäller att dricka alkohol och att röka är det, inte minst bland unga människor, vanligt att just sociala skäl uttrycks som motiv: att det gör det lättare att ta kontakt med andra människor, att hitta nya sammanhang och att uttrycka och testa identiteter etc.
Med andra ord är det möjligt att incitamenten för att börja röka minskat om de behov som rökningen kan väntas fylla, till delar redan tillgodosetts på andra sätt.

År 2005 hade rökningen minskat till att omfatta omkring en fjärdedel av Sveriges niondeklassare. Detta år blev det förbjudet att röka på restauranger och på andra serveringar, i lokaler avsedda för hälso- och sjukvård samt i vissa andra publika lokaler som till exempel på inbyggda tunnelbaneperronger och vänthallar för kollektivtrafik. I och med de nya förbuden minskade både barn och vuxnas exponering för andra människors rökning i offentliga miljöer. Runt denna tid började också elever i gymnasiets år 2 inkluderas i CAN:s skolundersökningar (fr o m 2004). I de första gymnasieundersökningarna svarade en dryg tredjedel av andraårseleverna i gymnasiet att de rökte ibland eller dagligen/nästan dagligen.

Mot slutet av 2000-talets första decennium gick rökningen bland niondeklassarna åter upp en aning, men uppgången var kortvarig och strax vände trenden ner igen och andelen rökare minskade till ännu lägre nivåer än tidigare. Uppgången syntes också bland gymnasieeleverna, men bland dessa vände trenden inte lika snabbt. Snarare stabiliserades utvecklingen på den högre nivå (runt 37–38 %) och det skolundersökningarna visade var alltså att de årskullar som gick i gymnasiet nu börjat röka senare i livet än vad tidigare årskullar gjort.

Även den fråga i skolundersökningen som efterfrågade hur gamla eleverna var när de, om någonsin, rökte sin första cigarett pekade åt samma håll. År 2000 svarade mer än 40 procent av niondeklassarna att de provat röka en cigarett innan de fyllt 14 år. Tio år senare hade denna siffra näst intill halverats.

Bland de elever som var rökare när de gick i nian under 2000-talets första 5–6 år, svarade en klar majoritet (ca 65–70 %) att de rökt sin första cigarett innan de fyllt 14. Därefter var det även bland rökarna ovanligare att ha provat röka en cigarett så pass tidigt. Under åren runt 2010 svarade ca 50 procent av rökarna att de provat röka en cigarett innan de fyllt 14.

Även om niondeklassarnas nedgång inte gav gensvar i minskad rökning bland gymnasieeleverna under dessa år, var de elever som gick i gymnasiets år 2 och rökte under denna tid alltså besparade något eller några års rökning jämfört med tidigare årskullar. Något som troligtvis kan innebära både humanitära och samhällsekonomiska vinster för framtiden – dels då rökarna i dessa årskullar, även om de fortsätter röka, rökt under en kortare tid och dels då de inte rökt under lika stor del av tonårsperioden då kroppen är särskilt känslig för en del av de risker som rökning medför. En senare tobaksdebut och kortare period av rökning kan också innebära att ett rökavslut är lättare och minskar risken att vanan följer med som ett livslångt beteende.

År 2012 var det omkring 20 procent av niorna som svarade att de rökte medan rökningen bland andraårseleverna på gymnasiet låg kvar runt 37 procent. Detta år genomfördes en omfattande revidering av skolundersökningarnas frågeformulär. Frågorna om tobak omformulerades och från och med detta år ställdes flera frågor för att fånga in rökningen.

För att se hur dessa förändringar påverkade resultaten i undersökningen genomfördes en så kallad Split-half-undersökning. Både den gamla och den nya versionen av enkäten gick ut till skolorna och hälften av eleverna fick besvara den gamla enkäten och andra hälften den nya. På detta sätt gick det att få en uppfattning om hur mycket de skilda sätten att ställa frågor påverkade resultaten (läs mer i CAN-rapport 134 Reviderad enkät).

Gällande tobaksfrågorna var skillnaderna så stora att resultaten inte är jämförbara. I bägge årskurserna uppmättes lägre nivåer av rökare med de nya frågeformulären. Trots den bristande jämförbarheten bakåt i tiden ger de undersökningar som gjorts efter 2012 en bild av hur utvecklingen fortsatt. På bara tre år har rökningen bland niondeklassarna minskat från omkring 16 procent till omkring 12 procent. Och även bland andraårselever i gymnasiet har rökningen minskat: från 30 procent till omkring 26 procent mellan 2012 och 2015.

Under hela den period skolundersökningen gjorts har andelen som röker varit högre bland flickorna än bland pojkarna. Högst andel rökare har uppmätts bland gymnasieflickorna, men under de allra senaste åren har den nedgång som noterats bland gymnasieeleverna till största delen berott på att rökning blivit ovanligare bland just flickorna.

I den allra senaste mätningen minskade också gymnasiepojkarnas rökning jämfört med föregående år, men bland gymnasieeleverna ligger nu pojkarna och flickorna på betydligt jämnare nivåer än tidigare (läs mer i Skolelevers drogvanor 2015 för utvecklingen uppdelad efter kön).

Bland gymnasieeleverna är det alltså först under de allra senaste åren som rökningen minskat, men bara sedan 2012 med mer än 10 procent. Bland niondeklassarna har minskningen pågått under större delen av 2000-talet och även om den förändring av enkäten som genomfördes 2012 medför bristande jämförbarhet, pekar den sammanlagda minskningen på en halvering av andelen niondeklassare som röker.

Clara Henriksson

Clara Henriksson