Ledare Narkotika Opinion

Viktigt att kartlägga narkotika bland ensamkommande

Illustration: Sofia Lindholm
Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen ska kartlägga narkotikavanor bland ensamkommande barn och unga. Det är ett viktigt men utmanande initiativ, som måste genomföras varsamt.

”Det finns idag bristfällig kunskap om ensamkommande barns drogvanor. Samtidigt visar signaler från bland annat Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) och Beroendecentrum i Stockholm, att missbruk av tyngre droger bland ensamkommande barn och unga ökar.”

Så skriver regeringen på sin webbplats när de tidigare i veckan meddelade att Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen ska kartlägga omfattningen av narkotikavanor bland ensamkommande barn och unga.

Initiativet är viktigt – vi vet väldigt lite på detta område. Det visade vi i årets första nummer av Alkohol & Narkotika, med ett gediget tema om narkotikavanor bland ensamkommande barn och unga (Detta temanummer måste för övrigt vara den signal som regeringen hänvisar till i sitt pressmeddelande). Där uppmärksammar vi kunskapsluckorna som finns på området och beskriver de riskfaktorer som kan leda till missbruk av narkotika bland ensamkommande.

Men statistiken är minst sagt svår att få ordning på. Medier rapporterar ivrigt om att rökheroin blir vanligare och att mottagningarna får ta emot fler besök. Samtidigt visar statistik från öppenvårdsenheter att andelen som påbörjar behandling inte har ökat jämfört med hur många som sökte asyl 2015. Viktigt att komma ihåg är att en ökning av besöken måste sättas i relation till antalet ensamkommande som kommer till Sverige. 2015 var ett exceptionellt år då antalet ensamkommande ökade kraftigt, så en kan förvänta sig att även antalet besök till mottagningarna gjorde detsamma. Ett ökat antal behöver inte betyda en ökad andel.

Det är inget lätt uppdrag som Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har fått. En del ensamkommande avviker och gömmer sig, andra fyller 18 och utvisas. Det är svårt att studera en grupp som är i ständig förändring och kunskap föråldras snabbt.

Kartläggningen måste även göras med försiktighet. I vårt nya nummer av tidskriften varnar Johan Nordgren om att allt för lätt göra den ensamkommande till en statisk kategori. ”Redan 1995 varnade antropologen Liisa Malkki för en axiomatisk syn på ”flyktingen” som ett slags status innebärande ett igenkännbart och generaliserbart psykiskt tillstånd. Det finns en risk att kategorier som ”den missbrukande invandraren” eller ”den ensamkommande” görs till statiska kate­gorier som laddas med förklaringskraft och föreställningar om de kategoriserade människornas moral och beteenden.” skriver Johan Nordgren.

Det är bra att vanorna ska kartläggas, men vad som är ännu viktigare är frågan varför. Vad leder till att en del – en liten del – ensamkommande får problem med narkotika? Det är där problemet finns och det är där vi även kan hitta lösningen.