Ledare Narkotika

I karg jord är det svårt att slå rot

Trettiofemtusen ensamkommande barn kom till Sverige 2015. Sommaren 2016 infördes tillfällig asyllagstiftning, som praktiskt taget gör det omöjligt för ungdomar att få permanenta uppehållstillstånd. Istället blev de tidsbestämda tillstånden vardag och familjeåterföreningar stoppades nästan helt och hållet. I kölvattnet av denna helomvändning i migrationspolitiken har otrygghet och osäkerhet bland dessa unga vuxit fram.

Otrygghet och osäkerhet. Det är den röda tråden i detta temanummer om ensamkommande och missbruksproblem. Orden upprepas av så gott som alla intervjuade. Det är inte bara ensamkommande som beskriver sin situation som orolig och otrygg, detta är en verklighet som också bekräftas av polis, socialsekreterare, barnläkare och forskare.

Bruk av alkohol och narkotika dyker upp som ett symtom på denna otrygga tillvaro, enligt de intervjuade. Vi vet egentligen väldigt lite om omfattningen av missbruk bland ensamkommande. Akutmottagningar meddelar att besöken ökar, medan öppenvårdens siffror från det gångna årets visar att antalet ensamkommande som påbörjar behandling är relativt få. Viktigt att komma ihåg är att en ökning av besöken måste sättas i relation till antalet ensamkommande som kommer till Sverige. 2015 var ett exceptionellt år då antalet ensamkommande ökade kraftigt, så en kan förvänta sig att även antalet besök till mottagningarna gjorde detsamma. Ett ökat antal behöver inte betyda en ökad andel. Samtidigt kan situationen ändras eftersom problem tar tid utvecklas. Det är ramen för detta temanummer.

Forskningen är knapp på området. Det stora antalet ensamkommande i Sverige och de tidsbestämda uppehållstillstånden är nya fenomen som ännu kan vara svåra att följa upp. En del ensamkommande avviker och gömmer sig, andra fyller 18 och utvisas, vilket i sin tur ger utmaningar för metodiken. Det är svårt att studera en grupp som är i ständig förändring. Dessutom finns det etiska dilemman som dyker upp i studier av utsatta minderåriga utan närvarande vårdnadshavare.

I detta nummer av Alkohol & Narkotika har vi valt att fokusera på frågor som kan ses som riskfaktorer för missbruk. Vi uppmärksammar ensamkommande som avviker på grund av oron för att utvisas efter sin 18-årsdag. Vi uppmärksammar dem som omplaceras och rycks upp från den omgivning de rotat sig i och riktar även ljuset mot brister i dokumentationen i några av dessa omplaceringsbeslut.

Men du får också följa med Ali, som kom till Sverige som 13-åring och lyckades skapa nära band med vuxna som han litar på.

För honom har det gått bra.

Han har ett permanent uppehållstillstånd, går i skola och extraknäcker om kvällarna. Men han får inte ta sin mamma till Sverige och han får inte heller besöka henne i Afghanistan. Emellanåt känner han sig som en handelsvara på HVB-hemmet, som han stundvis har avvikit ifrån, och de flesta vuxna han möter är personer i sina yrkesroller. Han är inte en son i en familj, som han själv uttrycker det.

Det har gått bra för Ali, han har börjat slå rot. Men i karg jord är det inte lätt.

***

Du kan beställa temanumret i vår webshop!