Narkotika Opinion

Finanskris hotar skademinimerande insatser i Östeuropa

Foto: Paixabay (CC)
Förekomsten av hepatit-c bland personer som injicerar narkotika i Ungern har mer än fördubblats de senaste fyra åren, skriver Mikaela Hildebrand. En ny rapport visar att finansieringen av skademinimerande insatser i Östeuropa minskar i kölvattnet av finanskrisen och starkare högerpolitik.

Bryssel, tisdag, regn. Med andan i halsen öppnar jag dörren till i ett konferensrum på Leopold Hôtel, ett stenkast från EU parlamentet, efter att ännu en gång överskattat min promenadhastighet när jag skulle korsa vår europeiska huvudstad.

Jag är här för lanseringen av vad som närmast kan kallas en larmrapport för finansieringen av skademinimerande insatser i Östeuropa. Rapporten har tagits fram av organisationen Harm Reduction International, och tillsammans med Niklas Eklund på Stockholms Brukarförening och Farhad Mazi Esfahani, HIV-Sverige, har jag bidragit på ett hörn.

Harm reduction investment in the European Union: current spending, challenges and successes, beskriver bland annat den pågående nedmonteringen av väl fungerade program, sprutbyten och läkemedelsassisterad behandling, i ett antal länder i Östeuropa. Det är oroande läsning. Avvecklingen har lett till ökade antal fall av både hiv och hepatit-c, minskad tillgång till behandling och vård för människor som injicerar narkotika.

De två största sprututbytena i Ungern tvingades stänga, med resultatet att förekomsten av hepatit-c bland människor som injicerar narkotika har mer än fördubblats de senaste fyra åren i landet.

Cathrine Cook, rapportens författare, kallar det som nu pågår hos vara grannar i öst för en kris. Särskilt illa är det i länder där tre faktorer samverkat: neddragningar av sociala investeringar i kölvatten av finanskrisen 2008, som i sin tur skapat grogrund för högerpopulistiska rörelser med marginellt intresse att säkerställa hälsa och liv för människor i samhällets ytterkant. Länderna kvalificerar inte heller längre för stöd från internationella biståndsgivare som Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria som under många år stöttat utbyggnad av en effektiv narkotikapolitik, med skademinimerande program i centrum

De som drabbats värst i de östra delarna av vår union är Bulgarien, Rumänien, Polen och Ungern. Både Rumänien och Ungern fick fram till början av 2010-talet betydande stöd från Globala fonden för att få bukt med sina hiv-epidemier. Men allteftersom länderna skulle övergå till egenfinansiering blev den politiska oviljan att avsätta pengar för den här typen av program i den nationella budgeten uppenbar.

Konsekvenserna är katastrofala.

Östeuropa och Centralasien är enligt UNAIDS den enda regionen i världen där antalet hiv fall ökar – mellan 2010 och 2015 var ökningen 57% . En stor del av alla som får hiv i regionen får det genom att dela injektionsutrustning vid narkotikaanvändning. Samtidigt har bara ungefär en femtedel av alla som lever med hiv tillgång till livräddande antiretroviralanbehandling.

Det kanske tydligaste exemplet är Ungern, där civilsamhället larmar om att finansiering till skademinimering lidit dramatiska nedskärningar. Sedan den andra Orbánregeringen tillträdde 2010, har Ungern gått från en nationell strategi med stark fokus på skademinimerande insatser till att helt lägga om politiken för att uppfylla en vision om ett narkotikafritt Ungern år 2020. Specifika referenser till skademinimering i hälsodepartementets upphandlingsramverk togs bort, och budgeten som tillgängliggjordes vårdgivare halverades från €2.6 miljoner till €1.3 miljoner. De två största sprututbytena i Ungern tvingades stänga, med resultatet att förekomsten av hepatit-c bland människor som injicerar narkotika har mer än fördubblats de senaste fyra åren i landet.

I rapporten uppmanas bland annat EU att skapa en tidsbegränsad krisfond för att säkerställa finansiering till livräddande insatser och undvika en annalkande folkhälsokris. Alla EU:s medlemsländer uppmanas även att avsätta egen budget för läkemedelsassisterad behandling, sprututbyten och hiv-behandling tillsammans med naloxonprogram i enlighet med de åtagandena om gjordes vid FN:s Generalförsamlings möte om narkotika 2016.

EU uppmanas även att, tillsammans med Globala fonden, men kanske även UNAIDS, engagera berörda länder i dialog för att säkerställa ett politiskt stöd för skademinimerande insatser, vars effektivitet är väldokumenterade. Med den svenska regeringens kursändring i narkotikapolitiken med avstamp i rätten till bästa uppnåeliga hälsa som bygger på FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, är därför min förhoppning att statsrådet Gabriel Wikström lyfter frågan vid relevanta möten med EU:s hälsoministrar, men även vid den annalkande Världshälsoförsamlingen i maj i Geneve.

Efter mindre än 24 timmar byter jag regn i Bryssel mot hagel i Stockholm. Stärkt i övertygelsen om att skademinimerande insatser räddar liv, både i krisande länder i öst och här hemma. Nu måste Socialstyrelsens handlingsplan för att minska narkotikadödligheten sättas in verket. Sprututbyten måste byggas ut, naloxon skyndsamt tillgängliggöras och efterlevnad av Socialstyrelsens nya riktlinjer för läkemedelsassisterad behandling säkerställas så att vi även här kan börja rädda liv.

***

Harm-reduction, eller skademinimerande insatser syftar till att minska de skador som uppkommer till följd av att använda narkotika. Världshälsoorganisationen rekommenderar 10 insatser bland annat sprututbyte, läkemedelsassisterad behandling, hiv- och hcv-test och behandling, och utdelning av naloxon utanför sjukvården till alla som riskerar att bevittna en överdos. Skademinimering ska ses om ett komplement till inte ersättning av narkotikaprevention.

Mikaela Hildebrand är redaktör för antologin Dogmer som dödar (Verbal 2017).