Krönika

Alla älskar Den Svenska Modellen

Jag bor i Sörmland, ett landskap pepprat med slott och herrgårdar vilka reder sig fint med rundhänta EU-bidrag, många avdrag och ingen fastighets- eller förmögenhetsskatt. Men i min fattiga kommun har socialtjänsten tidvis nästan krossats av brist på pengar och personal, trots att vi betalar omkring fyra kronor mer per hundralapp i skatt än invånarna i landets rikaste kommuner.

Om du blir ledsen och trött av vetskapen att herrgårdsparet Anitra Steen och Göran Persson är aktieägare i det multinationella vårdbolaget Attendo och att Steen tagit plats i dess styrelse, kanske det är en tröst att problemen i vård och socialtjänst i alla fall inte är brist på pengar. Pengar finns det gott om, de är bara på fel plats.

Under en rad år har Attendo Individ och familj AB omsatt miljarder i sin (skattefinansierade) verksamhet och samtidigt betalat 0:- i bolagsskatt, allt medan utdelningen till aktieägarna blomstrat.

Den Svenska Modellen. Ett starkt varumärke, som det heter i nyspråket. En gång socialdemokratins stolta samhällsprojekt för arbetsmarknad och välfärd, jämlikhet och rättvisa. Numera omfamnat av samtliga politiska riktningar, som dock var och en fyllt det med nytt och eget innehåll. Moderaterna menar att det sedan 1980-talet är allianspartierna som har präglat modellen.

Lag om valfrihet (LOV) erbjuder privata intressenter att lägga bud i upphandlingar i 60 procent av våra kommuner och inom primärvården i alla landsting. Inte sällan visar sig privatföretag vara billigast. Och billigast prioriteras. Hur går det till att bli billigast? Ja, som vanligt är det personalen som kostar mest.

Strax före jul lyckades fackförbundet Kommunal driva igenom samma lön och arbetsvillkor för vårdpersonal i privata företag som för offentligt anställda i motsvarande arbete. Arbetsgivarorganisationen Vårdföretagarna vägrade först gå med på lönehöjningar om de inte samtidigt fick försämra lön och villkor för andra yrkeskategorier, men gav med sig efter hot om strejk.

I Norge gör man på ett annat sätt. Av 429 kommuner har endast ett fåtal tillåtit privata aktörer. Inom stora delar av välfärden släpps inte företag med vinstintressen in. Är företaget ett aktiebolag accepteras det inte som entreprenör. Andra verksamhetsformer som stiftelser, kooperativ och ideella föreningar är däremot välkomna. Så når man målet om valfrihet och mångfald i Norge, ett land annars ganska likt vårt eget.

I ytterst få länder i världen är det lagligt att göra privata vinster på skatte­finansierad verksamhet. Det var nog inte heller vad den svenska modellens arkitekter en gång såg framför sig.

Hur vore det att prova Den Norska Modellen ett tag?