Blogg: På gång i Sri Lanka

Respekt för folkbildning

I tisdags var jag på en större alkohol- och tobakskonferens arrangerad av ADIC tillsammans med Centre for Combating Tobacco (CCT) och the Faculty of Medicine vid University of Colombo. Symposiet hade som tema det praktiska arbetet ute i landets kommuner och byar. Kontexten var ju såklart en annan än vad jag är van vid men annars var det mesta ganska likt konferenser i Sverige. Ungefär 250 personer deltog från hela landet. Många presenterade sina arbeten med posters, andra i muntliga presentationer på en scen med de sedvanliga attributen: talarstol, dator och powerpointbilder.

Vissa gjorde det så klart bättre än andra. En del stod för långt ifrån mikrofonen, något som arrangörerna diskret försökte påpeka. Några visade röriga bilder med mycket text, andra använde sig av minimalistiska presentationer.

Här är en av mina kollegor från ADIC, Chathura Liyanaarachchi, tillsammans med en public health inspector i uniform.

Antalet presentationer var något för många: 13 st på rad under eftermiddagen utan avbrott. Några drog också över tiden och arrangörerna fick ringa i en klocka inte bara en gång utan två gånger. Med andra ord, ungefär som konferenser brukar gestalta sig hemma i Sverige.

Överlag var det många intressanta inslag där väldigt mycket i grund och botten handlar om ren och skär utbildning genom att öka medvetenheten om tobakens negativa effekter på hälsa och ekonomi. Alltså ett slags påverkansarbete genom kunskaps- och faktaförmedling. Det kan röra sig om att försöka påverka kvinnorna i byn som i sin tur påverkar männen, som är de som röker och dricker på Sri Lanka. Det kan också handla om att samla många byinvånare till större möten om alkohol och tobak eller att närma sig de lokala butiksägarna och försöka få dem att inte sälja tobaksprodukter överhuvudtaget.

Det handlar väl helt enkelt om ren och skär folkbildning. I detta folkbildningsarbete deltar även landets bibliotek, både ADICs eget men också andra runt om i landets olika provinser. Där samlar man folk och diskuterar och föreläser och försöker höja folkets bildning i dessa frågor.

Det påminner om hur vi gjorde det i Sverige förr i tiden: folkbildning via våra folkbibliotek; folkbildning genom organisations-Sverige och dess studieförbund, nykterhetsrörelse och arbetarrörelse. Jag har den fullaste respekten för denna typ av folkbildningsarbete som påverkanskraft. Det påverkade Sverige i allra högsta grad då det begav sig och det kan mycket väl fungera nu på Sri Lanka. (Att ordet folkbildningen idag har fått en viss negativ klang är ju en helt annan sak). Med visst vemod kan jag fundera över folkbildningens roll och status i dagens Sverige. Kanske är inte all utveckling alltid till det bättre.