Blogg: På gång i Sri Lanka

Kambodja – en nutidhistoria i de mörkaste av färger

Dödens fält Choeung Ek. Foto: Håkan Leifman

För knappt två veckor sedan var vi på en kortare semester i Kambodja. Det var fantastiskt och förskräckligt på samma gång. Våra första två dagar i Siem Reap i landets norra del var väl investerade. Staden ligger alldeles i närheten av den gamla ruinstaden Angkor med massor av tempel varav det största är Angkor Wat. Angkor var en gång i tiden världens största stad inom Khmerriket förr sisådär 1000 år sedan (800–1200-talet e.kr).

Angkor-området är stort men många av templen är tyvärr förstörda – helt eller delvis av – av bomber, granater och annat från Vietnamkriget (USA släppte ca 2 miljoner ton bomber i Kambodja) men också av skövlingar begångna av de Röda khmererna under 1970-talet. Och då kommer vi in på min andra betraktelse – det förskräckliga, närmare bestämt de djävulska illgärningarna som Pol Pot och hand kommunsitdiktatur genomförde under andra halvan av 1970-talet.

Pol Pot och Röda khmererna begick ett av vår tids största brott mot mänskligheten.

Siffran på antal döda till följd av tortyr, massavrättningar, svält, sjukdomar, stridigheter och straffarbete uppgår till mellan 1-3 miljoner men oftast används siffran 2 miljoner. Bara detta säger en del; att man inte kan vara mera specifik – typ 2 451 011 – utan endast uppger hela miljontal. Man vet helt enkelt inte hur många som bragdes av livet. Men totalbefolkning uppgick till ca 8 miljoner så ungefär var fjärde dog.

Kambodjanerna har fått lida något oerhört. Först ockuperade av Frankrike som en del av det Franska Indokina, därefter av Japan under andra världskriget och sedan inblandade i Vietnamkriget. I mitten av 1970-talet var landet i upplösning och Pop Pot (som blev kommunist under sin tid i Frankrike) och hans Röda khmer-kommunister, som bidat sin tid, tog chansen. I april 1975 intog de Phnom Penh och utropade strax därefter det Demokratiska Kampuchea. Som många andra galna tyranner blev det ett experiment mot mänskligheten i en extrem version av maoism syftandes till att införa en slags agrar utopisk kommunism.

Bönderna var de sanna arbetarna. Alla skulle därför ut till landet och arbeta med händerna. Städerna tömdes och skulle avskaffas helt så också klasser, kontakter med omvärlden, pengar och avancerad teknik. Skolor och sjukhus stängdes. Man skulle börja om från början. År 1976 utropades som år noll i denna nya proletariatiska diktatur. Akademiker levde farligt, att bära glasögon kunde räcka för att bli avrättad. Detta är helt enkelt ännu en i raden av de bisarra historiska experiment mot mänskligheten som kommunistdiktaturer världen över gjort sig skyldiga till. Där kommunismen gått från tanke till handling och därmed testats empiriskt har utfallen alltid varit fasansfulla men antagligen aldrig så vedervärdiga som i Kambodja och under dessutom under en så pass kort tid (från maj 1975 till januari 1979).

Såsom också varit fallet under andra regimer som begått folkmord fördes noga statistik på de torterade och man skulle med alla medel till buds få tortyroffren att erkänna brott man aldrig begått, ofta helt påhittade historier som att man var statsfiende genom att man arbetade för CIA osv…

Hur vet jag då detta? Jo i Phnom Penh – huvudstaden – så varken kan man eller bör man undvika ett besök, först på ett av de mest ökända tortyr- säkerhetscentran i landet, S21, och därefter med buss ta sig till ett av landets många s.k. killing fields (Dödens fält), Choeung Ek, 17 km utanför Phnom Penh.

Tortyren i S21 var uppfinningsrik och hemskare redskap har jag aldrig sett (men det finns säkert). Choeung Ek var än värre. Hit skeppades nedbrutna, torterade och andra till sin slutdestination: en brutal död. Man sköt inte folk, det kostade för mycket pengar och kunde grannar att undra vad som pågick. Hit kom barn, kvinnor och allra mest män. Man slogs ihjäl med stående tillbuds verkstyg – yxor, spadar, knivar, slipade bambupinnar och/eller så användamed gift. Man slog mot huvudet så att det krossades och slängde sedan kropparna i en av de många massgravar (gropar) fulla med döda människor.

Det som tog mig och andra hårdast är det träd som visas på bilden och som kallades ”Killing tree”. Här dödades framförallt barn. Man tog tag om barnens ben och slungade huvudet mot trädet och slängde därefter ner kropparna i någon av massgravarna och detta samtidigt som kampmusik strömmande högt ur skramliga högtalare utspridda på området så ingen skulle kunna komma undan. Varför dödades barn? Skälet sägs vara att man ville förhindra att de som vuxna skulle ta söka revansch för sina föräldrars död.

Hur kunde detta ske? Det finns väl inget bra svar. Exekutören var oftast en äldre tonårig bondpojke utan utbildning. Ja sistnämnde blev ju inte så svårt att uppfylla när flertalet högutbildade dödades och även skolor stängdes. Pol Pol var ju den stora ledaren och hur skulle man kunna ifrågasätta honom? Allt skulle ju börja om igen, inget av det gamla skulle finnas kvar. Även människovärdet avskaffades. Ledaren runt om i världen vaknade dessutom sent och vissa inom den svenska vänstern hyllade Pol Pot, åtminstone de första åren.

Historien sluter inte heller efter 1979 när Pol Pot fick ge upp makten efter att Vietnam invaderade landet. Pol Pot och Röda khmererna drog sig tillbaka till djungeln och bedrev ett gerillakrig som inte upphörde helt förrän 1998 och med visst fortsatt stöd utifrån. Västländer och Kina såg honom som en motvikt till Vietnam och Sovjetunions inflytande. Stöd fick Pol Pot också av prinsen (Sihanouk) som senare kom tillbaka till landet och numera (efter sin död) är det stora ikonen.

Konflikterna och oroligheterna fortsatta fram till 1992 då FN för första och hittills enda gången tog över ett självständigt lands styrning. 1993 genomfördes fria val under FN:s ledning och något mer normalt tillstånd återfördes. Fortfarande skadas och dör folk av alla de minor, detta djävulska vapen, som Pop Pot regimen placerade ut.

Men vad hände med Pol Pot? Han levde kvar gömd i djungeln och fortsatte med att bedriva gerillakrigsföring. Han avsattes 1997 av en annan hög ledare inom Röda Khmererna (broder nr 4 också kallad slaktaren) och dömdes sedan till husarrest. I april 1998 avled han i en hjärtattack, dagen efter att han underrättats att han skulle lämnas ut till den amerikastödda regeringen för en rättegång. Han fick alltså aldrig något riktigt straff och slapp stå till svars för sina handlingar. Pol Pot blev 72 år, en ålder som nästan ingen av alla hans offer ens kom i närheten av. För övrigt var det få människor i landet som fick se Pol Pot. Han uppträdde nästan aldrig offentligt. Organisationen han ledde kallades helt enkelt för – Angkar (Organisationen) – en nästan helt ansiktslös sådan.

Vad framtiden utvisar vet vi inte men det är svårt att vara särskilt positiv. Visserligen var de folk man träffade på resan vänliga, såsom nästan alltid är fallet. Men vad hjälper det? Såren är såklart fortfarande djupa och för några månader sedan förbjöd den nuvarande premiärministern (och diktatorn), tillika tidigare medlem i Röda khmererna, oppositionen att verka.

Nästa gång ska jag prata om undantagstillståndet som varat på Sri Lanka i över en vecka men som nu upphävts.