Alkohol Krönika

Utan mål slutar pulsen att slå

Många folkrörelser lyckas inte bli relevanta för nya generationer trots att de har kämpat och värnat om frågor som fortfarande hotas i Sverige idag. Få verkar inte kunna skapa en enda kampanj utan att ha med ett kolonialt perspektiv som avskräcker varenda icke-vit från att känna sig välkommen. Vi har de nyktraste unga sedan 70-talet, men ändå är det få som är medlemmar hos nykterhets­organisationerna.

Att gå på årsmöte hos IOGT-NTO liknar mest en PRO-fest med gratis kaffe. Istället är det nya plattformar som skapas utifrån relevanta problem­fråg­e­ställningar som lockar eldsjälar. Hur många av er kan stava till Streetgäris? Pensionsrättvisa? Ur dimman? Megafonen? Pantrarna?

Att folkrörelserna kämpar med medlemsantal är inget nytt. Å ena sidan läggs ohemula summor pengar på reklambyråer som förpackar kampanjer som ska få fler att engagera sig. Å andra sidan jagar vi pengar. Vissa organisationer tillverkar avstickare för att starta insamlingsverksamheter som inkomstkälla, andra är beroende av tvetydiga inkomster såsom stora donationer från företagssamarbeten eller inkomstbringande lotterier som kanske står för en problematik i sig.

Folkrörelserna behöver bli relevanta eller dö. Jag välkomnar både begravningar och jubileum.

Vi inom folkrörelsen hyllar vår historia men vi verkar inte kunna hedra våra före­gångare med samhällsförändring såsom förr. Styrelserna bländar oss med sin vithet. Vart vi än vänder oss i gallerior, tågstationer eller skolor står montrar med roll-ups, försäljare som erbjuder oss ett medlemskap och berättar vad som ingår – inte vad vi kan göra eller varför vi ska göra det. Noll problemetablering. Ingen bildning. All fokus på kunden och givarvänlighet, inte på ändamålet.

Vissa utav studieförbunden lyckas dock bättre med att skapa bildning, förändring och sammanhang. De har lyckats utgå från målgrupperna och fördelat sina medel efter analys, som till exempel medel som ifjol faktiskt nyttjades i verksamhet direkt för asylsökande. Vad är nyckeln? Enkelheten i studiecirkeln, mötet och samtalet.

Den gråsossehierarki som folkrörelserna skapat med sina engagemangstrappor, sitt pengafokus, tjänstemannatäthet och distans till ändamålet skapar såklart en förvirring när ett medlemskap i en folkrörelse erbjuds. Den som i sin omgivning och närhet skapar relevans kommer att lyckas bättre. Att träffas i en gemenskap är relevant, att gå till handling och kamp i en fråga som berör är relevant. Att bildas för att kunna göra skillnad är relevant.

Folkrörelserna behöver bli relevanta eller dö. Jag välkomnar både begravningar och jubileum.

Nathalie Carlryd är verksamhetschef för Sveriges Blåbandsungdom.