Alkohol Forskning Narkotika

Markus Heilig mottar CAN:s forskarpris

Markus Heilig. Foto: Jimmie Hjärtström
För Markus Heilig, professor i psykiatri, är magnetkameran ett viktigt verktyg. Han ser beroende som en sjukdom, men vill inte överförenkla och missa de sociala funktioner som också spelar roll i beroendeutvecklingen.

Vid Linköpings universitet arbetar ett femtiotal internationella forskare vid Centrum för social och affektiv neurovetenskap, CSAN. I spetsen står Markus Heilig, en av Sveriges mest citerade forskare inom beroendeområdet. Gruppen studerar vilka mekanismer i hjärnan som påverkar drogberoende.

– Det är uppenbart att hjärnan på en person som utvecklat beroende har programmerats om. Vad är den molekylära mekanismen? Vad är switchen – och kan vi slå switchen tillbaka, säger Markus Heilig, i ett försök att enkelt beskriva vad CSAN gör.

På CSAN genomförs både grundforskning och klinisk forskning. Aktuella forskningsprojekt berör bland annat hur trauma i ung ålder påverkar sårbarheten och risken för att utveckla beroendesjukdom. Markus Heilig har även fått mycket medial uppmärksamhet för studierna han gör med så kallad repetitiv transkraniell magnetstimulering, som går ut på att stimulera insulan i hjärnan och minska suget för alkohol.

Men grundforskning går långsamt och leder inte alltid till resultat. Han beskriver det som att vara inne i en mörk grotta, där lösa trådar står ut ur väggen.

– Så rycker man i några trådar och famlar runt och någon enstaka gång kommer ett garnnystan fram, men det vet man inte före man har provat, säger Markus Heilig.

Det är en av de stora utmaningarna för Markus Heiligs forskningsområde: svårigheten att få finansiering för grundforskning som riskerar att inte hålla kliniskt. Beroendeområdet är inget som läkemedelsindustrin satsar på. Patientgruppen medför höga risker när det gäller biverkningar och låga möjligheter till vinst för läkemedelsföretagen.

– Det har funnits en stark misstänksamhet mot läkemedelsindustrin. Den är inte sällan fogad. Vårt problem är inte att vi har för mycket inblandning av läkemedelsindustrin, utan att vi har för lite. Inom akademin kan vi vara duktiga på att upptäcka mekanismer och klinisk tillämpning och utvärdering. Men däremellan finns en värld som inte passar i akademin – anpassningen och optimeringen av läkemedel. Det är en ingenjörskonst, säger Markus Heilig.

Markus Heilig beskriver till och med en flykt från psykiatrin inom läkemedelsindustrin. Orsaken, enligt Markus Heilig, är det stora fokus som satts på forskning om hjärnans belöningssystem, forskning som inte har lett till konkreta kliniska resultat.

– Miljarder har plöjts ner i forskning om hjärnans belöningssystem, det är forskning som har dragit mycket resurser i USA och inte gett nästan något kliniskt utbyte, säger Markus Heilig.

Det har även lett till en backlash för sjukdomsmodellen i USA, säger Markus Heilig. Eftersom fokus på belöningssystemet har varit starkt förknippat med synen på beroende som sjukdom, så har man börjat ge upp på det synsättet, och på sjukdomsmodellen överlag.

– Just nu är vi i ett brytningsskede. Det finns enorma fördelar med att se beroendesjukdomar som sjukdomar, men det gäller också att inte hamna i överförenklade synsätt där man missar hela sfären av sociala funktioner.

Läs en längre intervju med Markus Heilig i nästa nummer av A&N, som utkommer den 6 december.

***

Prisjuryns motivering lyder:

”2017 års drogforskningspris tilldelas professor Markus Heilig för mycket framstående forskning om beroendesjukdomar.

Förutom en gedigen vetenskaplig publicering med ungefär 300 vetenskapliga publikationer har professor Heilig varit verksam vid Karolinska institutet, därefter som chef för NIAAA i USA och numera som chef vid Centrum för social och affektiv neurovetenskap, CSAN, Linköpings universitet. Där leder han ett integrerat centrum som studerar basal hjärnforskning sammanhängande med klinisk praxisforskning. Professor Heilig menar att samarbete mellan olika forskningsdiscipliner, såsom psykiatri och hjärnforskning, är den enda vägen framåt för att tackla de beroenderelaterade sjukdomarna. Kännetecknande för forskningsinsatserna är att de spänner över ett flertal vetenskapliga discipliner och angreppssätt, allt från vikten att behandla samtidigt trauma och pröva ut nya läkemedel, till avancerade genetiska verkningsmekanismer såväl som världsledande hjärnavbildningstekniker.

Vidare har professor Heilig aktivt deltagit i den offentliga debatten både om orsaker till alkohol- och drogberoende och om hur vården bör bedrivas, med fokus på vetenskapligt baserad kunskap från beroendeforskning. Han har återkommande visat hur personer med beroendeproblematik ofta även har andra psykiatriska åkommor och att denna patientgrupp ofta hamnar i kläm mellan olika vårdgivare. Här poängterar pristagaren vikten av att låta utsatta människor få en behandling som verkligen kan hjälpa mot deras missbruk. Utifrån sin unika kunskap och sitt starka engagemang för patienterna, har Heilig även skrivit böcker om beroende som är riktade till allmänheten. Böckerna har blivit mycket uppskattade och kan utan tvekan beskrivas med hjälp av det ord Heilig håller högst ii det svenska språket – folkbildning.”