#utanskyddsnät Alkohol Narkotika Våld

“Kommunerna måste ta sitt ansvar”

Foto: Kristian Pohl / Regeringskansliet
Jämställdhetsministern Åsa Regnér (S) och socialministern Annika Strandhäll (S) svarar skriftligen på Alkohol & Narkotikas frågor om våldsutsatta kvinnor med missbruk. Båda säger att kommuner och landsting måste ta sitt ansvar för behandlingsinsatserna.

Jämställdhetsministern Åsa Regnér träffade i december representanter från uppropet #utanskyddsnät. Under mötet uttryckte uppropet ett önskemål om en handlingsplan som hjälper flickor, kvinnor och icke-binära som lever i utsatthet.

Blir en sådan handlingsplan av?

– Vi har just nu ingen handlingsplan då det gäller kvinnor med drogberoende men vi kommer inom kort presentera en handlingsplan mot prostitution och människohandel. Jag har besökt Qjouren och jag är väl medveten om att vi talar om en särskilt utsatt grupp. Jag har därför bett Regeringskansliet undersöka vad som går att göra från statlig nivå för att öka kvalitén i samhällets insatser för gruppen.

När forskaren Ulla Beijer intervjuade en grupp hemlösa kvinnor som har varit i kontakt med socialtjänsten på grund av missbruk visade det sig att så gott som alla hade blivit våldsutsatta.

Är det något som kan accepteras i Sverige år 2018?

– Det är en bild som jag även fick förmedlat till mig vid besöket på Qjouren. Jag är dessvärre inte förvånad och självklart anser jag att det är oacceptabelt. Målet är att mäns våld mot kvinnor ska upphöra, det gäller alla kvinnor.

Samtidigt konstaterar Åsa Regnér att mycket av arbetet är upp till kommuner och landsting.

– Diskussionen om könsseparerade avgiftningar och behandlingshem är viktig och måste tas på kommunal- och landstingsnivå. När vi besökte Qjouren hade de lediga platser, vilket de beskriver är en vanlig situation. Jag ställer mig undrande inför att platserna inte tas i anspråk av kommunerna och erbjuds till våldsutsatta kvinnor.

Myndigheter måste bli bättre på att bemöta kvinnor med missbruk och vara medveten om vilken situation de kan komma ifrån, skriver uppropet #utanskyddsnät i sitt upprop. Men även attityder i samhället måste ändras. Åsa Regnér anser att den nyöppnade jämställdhetsmyndigheten i Göteborg och den nationella strategin att förebygga våld mot kvinnor är en del av detta arbete.

– Vi pekar särskilt på att mäns delaktighet och ansvar är avgörande för att vi ska lyckas. Vi måste bort från tillfälliga projekt till arbete inom ordinarie strukturer. Vi har lyckats med att ändra fokus från att endast ta hand om konsekvenserna av mäns våld till att istället prata om hur vi ska kunna förebygga och förhindra. I den 10-åriga nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, nämns kvinnor i missbruk vid flera tillfällen som särskilt sårbar grupp, men det kan mycket väl vara så att vi behöver göra mer insatser för just den här gruppen utsatta kvinnor.

Socialminister Annika Strandhäll tar upp det kommunala ansvaret när det kommer till tillgång till skyddade boenden. De extra pengar som Socialstyrelsen får för att dela ut till kvinnojourer är ett sätt att uppmana till fler typer av boenden.

– Det är kommunens ansvar att kvinnor som utsätts för våld får tillgång till skyddade boenden vid behov, och det ansvaret förväntar jag mig att de tar. Regeringen kan inte styra över enskilda boenden. Men det är givetvis viktigt att alla kvinnor som utsätts för hot och våld ska kunna få tillgång till en plats där de kan känna sig trygga.

Hon säger att de berättelser som framkommit under #metoo, #utanskyddsnät och andra upprop, har förhoppningsvis varit en ögonöppnare för många beslutsfattare både bland politiker och tjänstemän på alla nivåer.

– Jag tror att en av de viktigaste frågorna handlar om att höja grundkompetensen i särskilt angelägna yrkesgrupper som möter kvinnor i riskgrupper, här handlar det både om att öka kunskapen hos de som jobbar men dessutom inför vi mer kunskap i ett stort antal högskoleutbildningar.

– Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har nyligen gjort en utvärdering av missbruksvården och poängterar också vikten av att utgå från den enskilda individens egna mål och prioriteringar i utformning och uppföljning av insatser. Det är en utvärdering som måste följas upp.

Många som vi har intervjuat har uppmärksammat bristerna i upphandlingen av behandlingsinsatser. Kunskapen om nischade behandlingshem kan brista hos politiker som besluter om upphandlingar – hur kan ni säkerställa att kvinnor, som har särskilda behov av behandling, får rätt behandling?

– Det är kommunens och landstingens ansvar att säkerställa att det finns ett varierat utbud av behandlingsinsatser, det kan inte jag gå in och detaljstyra som minister. Det är däremot klart att detta arbete kan förstärkas. De myndigheter jag ansvarar för har tagit fram ett bra kunskapsstöd som både landstingen och kommunerna kan använda när de ska upphandla behandlingsinsatser. Det är också värt att påtala att de ska erbjuda ett varierat behandlingsutbud både när det gäller öppna insatser och dygnsvården.